Myys egen hemsida

En vintrig dag i februari 2004, på skottårsdagen, åkte jag och min vän Lotta för att se på en liten lipizzanerhingst i Sunne. Jag hade sett honom på bild i en tidning och fastnade direkt för hans utstrålning. På videon jag fått hemskickad är det en liten brunvit häst som rör sig med energi ute i snön. På något vis tilltalar han mig och jag vet, när vi sitter där i bilen, att detta är min blivande häst. Min första alldeles egna häst. Min 30-års present (i förväg) till mig själv.
I Sunne står han i hagen bredvid sin mamma Carisma och förutom de två finns det kor på gården. Kontraktet skrivs och lille Pluto Bartok leds in i transporten av sin uppfödare Bibbi. Resan till Västerås blir lång och det hinner bli mörkt och ganska sent innan vi är framme på Askö Stuteri. Där ska Bartok få gå i en flock med unga hingstar och växa till sig. Men till att börja med ska han få stå i en box och gå i egen hage, för att få ”rätt lukt” och lite tid på sig att se sig omkring. Jag leder ut Bartok ur transporten på gårdsplanen. Det lyser en lampa ovanför stalldörren, för övrigt är det mörkt. Bartok sträcker på sig och gnäggar, så högt han kan. Inifrån stallet hörs en dov, mörk men inte speciellt hög, gnäggning till svar. Det är en av de stora, äldre, avelshingstarna som har svarat min lille unghingst. Detta blir första gången som jag får se en häst huka sig och försöka smyga när jag leder in Bartok i stallet, förbi halvblodshingsten som gnäggat.

Två dagar senare är jag på besök. Bartok har fått byta stall och står nu i ett stall bredvid unghingstarnas lösdrift. Så att de kan se varandra när unghingstarna söker skydd i sin ligg-hall. Bredvid Bartok, väl synlig då det inte är hela väggar utan galler, står den största tjuren som jag någonsin sett. Hans huvud är lika brett mellan ögonen som hans horn är långa. Bartok är helt oberörd över sitt sällskap utan visar snarare att han trivs. Det har gått bra att släppa in en unghingst ur flocken i taget till Bartok då han går i hagen. Så nu har han sällskap varje dag av minst en annan unghingst. En månad går och sedan är det dags för alla små hingstar att få gå ut i sommarhagen tillsammans. Hage och hage, det är ett stort naturreservat som betas av hästarna under sommarhalvåret och om det behövs, som i mars månad, så stödfodras de.
Livet som unghingst på Askö var hårt för den lille tuffe Bartok. Alla andra var så stora och han var ofta täckt av sår på kroppen. Förmodlig efter slagsmålen han deltog i. Det gav dock ovärderliga kunskaper för honom som han använde sig av resten av livet. Bartok gick på Askö i 5 månader, fram till hösten 2004.
Under de kommande två åren fick Bartok lära sig att bli tömkörd och longerad. Han drog en pulka med två glada vuxna kvinnor bakom sig på grusvägen i Kolbäck. Han sprang för livet på väg 56 mot Eskilstuna/Kvicksund när vagnen spändes fast för första gången och den erfarenheten glömde han aldrig. Trots flera försök så gick det inte att köra honom och han var alltid rädd för vagnar efter det. Så då fick han bära ryttare tidigt i stället. Nyårsafton 2004, satt jag på hans rygg för första gången och sedan ”red” jag ca 5-15 minuter varje dag i sex månader fram till sommaren 2005 då han fyllde 3 år. Då fick han åka till Alain som föddes på femtiotalet i Arles, Camargue i södra Frankrike och som nu driver stall ”de Alma” med sin fru. Här var det meningen att Bartok skulle få lära sig lite mer grunder. I efterhand var det dock inte värt pengarna, för det han kunde innan han åkte dit, det var inte mindre än det han kunde när han åkte hem. Jag blev dock den erfarenheten rikare, att det jag redan gjort med min häst var en bra grund för honom. Bartok fick gå som barfotahäst, han fick bo på lösdrift och jag prövade på detta som kallades Horsmanship.
Bartok gjorde sin tävlingsdebut som 4 åring, 2006, på Svenska Lipizzanerföreningens riksutställning i Kumla. Han visades både exteriört (för hand) och reds i två dressyrklasser. Bartok blev Bästa unghingst i klassen 2-4år med 42 poäng och guld, samt Bästa unghäst alla kategorier.
Drömmen om Distansritt hägrade dock och efter att skorna med spännen flugit all världens väg ett flertal gånger, så fick han skor av järn. Vilken skillnad! Tänk att jag hade plågat min häst med barfotagång i flera år. Och tävlade i distansritt, det gjorde vi. Åren 2007, 2008, 2010 och 2011 genomförde vi tillsammans totalt 652 (656) godkända km inom distansritt. Bland annat deltog vi i Lag-SM (84km) i distans 2011. Laget kom på en 4:e plats och individuellt kom Bartok på en 15:e plats (av 50 starter) med vår ridtid 05:20:04 timmar på 84 km i + 28 grader och strålande sol. Tack till alla som var där och hjälpte oss genom dagen!! Ingen nämnd och ingen glömd!
Övriga meriter inom distansritt för oss var bl.a. 80km och en 2:a placering på Rönningeritten i mars 2011 i massor av snö, en 2:a placering på Vasaritten 2011, med en hundradels sekund.

Året 2009 hade vi dock ett tävlingsuppehåll. Detta berodde på en mycket allvarlig skada som Bartok fick då han lämnades ensam ute i hagen. Han ville inte vara själv ute och försökte hoppa över det höga staketet av järn. Han lyckades inte, utan fastnade med höger bakben, voltade över staketet och blir liggandes under det på rygg i snön. Jag vet inte hur länge det tog innan någon upptäckte att han låg där men när jag kom till stallet stod han inne i sin box. Han hade så ont. För att göra en lång historia kort så bytte vi stall och Bartok fick vila i box och liten sjukhage i över sex månader p.g.a. sin ben- och ryggskada. Långsamma skritturer ute följdes av mer riktad distansträning för att åter starta i distansritt i mars 2010 och få en 5:e placering på 50 km.

Under Bartoks konvalescens hade jag dock börjat fundera på hans vidareutbildning och på vintern/våren 2010 åkte vi till Nobynäs och tränade för Arthur Kottas heldenberg. Phu… det var som att bli hyvlad med osthyvel på bara skinnet. Lika otrevligt som att jobba och rida i Österrike. Jag var inte värd något alls och Arthur tyckte att jag skulle sälja hästen till någon som kunde rida. Nu tyckte jag detta var orättvist, eftersom Bartok var mer distanshäst än dressyrhäst, men jag kände ändå att jag borde utbilda honom mer. Sagt och gjort. Jag började rida dressyrlektion för egen tränare varje vecka och Bartoks gener visade färg. Vi tävlad i LB:2 dressyr i juli och LB:1 i augusti och vi debuterade i banhoppning 80 cm i augusti 2010. Dessutom visade jag Bartok åter igen på Lipizzaner RIKS 2010 i Örebro. Bartok fick åter igen 42 p och blev Bästa valack, vann dressyren och kom 2:a i hoppningen. 2011 tävlade vi i distansritt men också i dressyr division 3 klass LB + LA nivå och Lagklass. 2012 hade vi ett tävlingsuppehåll. Mest för att jag var gravid och födde min dotter Julia. Bartok visade dock stort tålamod och bar mig ända upp till vecka 31 i min graviditet. Mitt barnafödade gjorde dock att jag lade distansritten på hyllan och valde bort den mängdträningen som krävs för att tävla distansritt. Bartok blev nu dressyrhäst på heltid och debuterat i dressyrklass Msv C:1 2013. På våren och sen sommar 2014 åkte vi till en dressyrkurs på Stuteri Nådhammar i Mölnbo. Nu fick vi träna för Helmut från Wien. En beridare som jobbar på Spanska Ridskolan. Så fantastiskt roligt och lärorikt att få rida för någon som verkligen kan dressyr. Piaffen hägrade nu. Detta har vi fortsatt med, att rida för Helmut och 2016 ”hittade” jag Monica på Sparreholm. Dessa två instruktörer är de två som betytt mest för min och Bartoks utveckling inom dressyren. 2014 visade jag Bartok för tredje och sista gången på Lipizzaner riks. Då på Nådhammar i Mölnbo. 42p. Bästa valack, bästa galopp och reserv BIS. Under de år som följde tränade vi dressyr men vi visade också upp oss på ett par tävlingar och på friends arena i Stockholm. Både vintern 2014 och 2017 var vi med på Stockholm International Horse Show. Piaffen blev bra, passagen godkänd och Levaden likaså. Och med det slutade vår saga. Bartok skulle fylla 16 år senare det år han dog, alldeles för ungt. Alldeles för hastigt.
Pluto Bartok 2002-06-24—2018-01-20
e: Pluto Ramon u: Pluto Carisma

Översikt